Hur funkar våra ballader?

Vacker och känslosam, så kan Undo beskrivas. Sverige tävlar återigen med en ballad i ESC. Hur har den musikstilen stått sig i konkurrensen om vi blickar tillbaka?

Först och främst ska sägas att alla de svenska Eurovision-vinnarna har varit up tempo, men varken vi eller andra har saknat framgångar med lugna låtar. För Sveriges del kan närmast nämnas 3:e placeringarna 1996 och 1995 för Den vilda med One More Time respektive Se på mig med Jan Johansen.

Internationell balladsuccé
90-talet var en tid då det var inne med ballader och särskilt irländska sådana, Irland vann ju 1992, 1993, 1994 och 1996. Norge stack emellan och vann med - just det, kanske den lugnaste låten någonsin i tävlingen - Nocturne. På senare år har Azerbajdzjan lyckats, seger 2011 med Running scared. Vi har Island, minns Is it true med Yohanna som kom 2:a i Moskva 2009. Två år innan vann serbiska Marija Serifovic med Molitva.

Ovanligt för Sverige
Det har inte varit speciellt vanligt förekommande med svenska ballader i Eurovision Song Contest. Låtar med fart och fläkt har dominerat. Vi har tidigare lyft fram två lugna svenska bidrag från 90-talet som det gick mycket bra för. I sanningens namn får inte heller mindre lyckade försök glömmas bort. Färskt i minnet finns förstås besvikelsen över att This is my life med Anna Bergendahl inte gick till final i ESC i Oslo 2010. I morgon är en annan dag med Christer Björkman 1992 var inte heller det en höjdare - näst sist med sin 22:a plats.

Andra exempel
Övriga år som gått i balladens tecken för svensk del är 1998 då Jill Johnson kom 10:a med Kärleken är. Edin & Ådahl hamnade på 16:e plats med Som en vind 1990, och sist men inte minst en riktig klassiker från 1988. Tommy Körberg sjöng till sig en 12:e plats med Stad i ljus. Vi går inte längre tillbaka i tiden än så, Sveriges samtliga ESC-bidrag finns bland annat listade här.

Kommentarer

  1. Dima Bilan med Believe, ej att förglömma!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar